.

Etanol: Sockerrör används för att framställa etanol som drivmedel.  Nästan all bensin som säljs i Sverige idag innehåller fem procent etanol. Det är

denna låginblandning av etanol i bensin som står för den största delen av Sveriges etanolförbrukning och som även, enligt EU:s mål, ska öka till tio procent. Etanol används även i högre koncentration, så kallad E85, som består av 85 procent etanol och 15 procent

bensin. Etanolinblandningar ger renare avgaser än bensin eftersom etanolen inte innehåller svavel eller cykliska kolväten.

Det svenska företaget Sekab (svensk etanolkemi AB) är den största etanolaktören i Sverige och levererar mer än 90 procent av den E85 som används i Sverige idag, och ca 15 procent av den etanolen som används i Europa. Sekab har en viss produktion i Örnsköldsvik men framförallt importerar de etanolen och då främst från Brasilien. De har också påbörjat projekt med Ghana, Tanzania och Moçambique.

Eftersom Sekab är den enskilt största aktören på den svenska etanolmarknaden har företaget därför en stor ansvarighet för vilken etanol som säljs i Sverige. Företaget har en bestämd målsättning att bidra till framtidens energilösningar genom att tillverka och distribuera hållbar etanol. De krav som Sekab har satt upp är ett steg på vägen mot en mer hållbar produktion och tar upp flera viktiga faktorer. De inkluderar högt ställda krav på koldioxidreduktion och de har tydliga och reella krav på att plantagen ska minska det manuella arbetet och öka mekaniseringsgraden och minska bränningarna. Fortfarande saknas dock kriterier bland annat för arbetstider och ersättningsnivåer, för hur man ska hålla nere förlusten av biologisk mångfald och kriterier för hur plantagerna ska hantera en framtida användning av genetiskt modifierade grödor. Det saknas även kriterier gällande ursprungsfolks rättigheter.

Sekab är den första kommersiella aktören som har satsat resurser på att få en mer hållbar produktion. När det gäller kraven för den Brasilianska etanolen har Sekab tagit upp ett antal viktiga frågor, bland annat gällande utsläpp av växthusgaser, nolltolerans mot barnarbete och mot regnskogsavverkning. Samtidigt saknas likaså här, en del viktiga kriterier innan den brasilianska etanolen ska kunna kallas hållbar. Det finns dessutom en del frågetecken kring företagets öppenhet, både när det gäller kriterierna och när det gäller information om satsningen i Tanzania. Representanter för företaget påstår att syftet med kriterierna inte var att ta fram en optimal modell, utan snarare att börja med det som var utförbart, för att sedan successivt skärpa kraven, då det krävs snabba insatser för att hejda klimatförändringarna och för att bryta vårt oljeberoende. Men det är också det argumentet som talar emot en storsatsning på biobränsle, att det är ett sätt för politiker att slippa fatta obekväma beslut om en minskad energianvändning, ett annat argument är att jordens ekosystem inte räcker till för att både producera mat och energi åt en växande befolkning om inte konsumtionen av energi samtidigt minkar. Annars har dåliga arbetsförhållanden på plantagerna och risken för att områden med höga naturvärlden skövlas diskuterats.

Sekabs roll i Brasilien och Tanzania skiljer sig åt. Sekab importerar etanol och förhandlar med leverantörerna om villkoren som ska gälla i produktionen i Brasilien men i Tanzania kommer Sekab däremot att ligga bakom hela produktionskedjan, från odling till färdig etanol. Därmed kan de helt och hållet styra över hur produktionen kommer att se ut och har lättare att anpassa produktionen så att den ska bli mer hållbar. Valet av Tanzania som produktionsland är utifrån en del synpunkter smart, eftersom mycket menar på att det är ett av de länder som har god förmåga för att producera biobränsle. Dessutom har Tanzania idag få andra exportvaror att luta sig mot och etanol skulle kunna bli en bra inkomstkälla för landet. Ytterligare kan en satsning på att producera biobränsle i Tanzania minska landets oljeberoende och öka tillgången på förnyelsebar energi, delvis genom att etanolanläggningarna även producerar elektricitet för den inländska marknaden. Osäkerheterna kring Sekabs satsning i Tanzania rör främst valet av Rufiji som produktionsort på grund av områdets höga naturvärden samt konsekvenserna för lokalbefolkningen, också eftersom det idag inte finns en miljökonsekvensbedömning av projektet så är det är svårt att avgöra hur effekterna på ekosystemen kommer att bli. Det är dock tydligt att det finns risk för en utmaning av den biologiska mångfalden, något som företagets representanter är medvetna om. De förutser att satsningen i Rufiji kommer att innebära kompromisser mellan ekologiska och sociala hänsyn och säger att det är i det närmaste omöjligt att genomföra så stora projekt utan negativa effekter. Men det är svårt att få överblick över vilka effekter den stora satsningen i Tanzania kan komma att få, eftersom den inte har påbörjats på riktigt, men enligt Sekab kommer projektet bidra till Tanzanias utveckling i form av arbetstillfällen och ökade skatteintäkter till skolor, sjukhus, och vägar.

Representanter för Sekab i Brasilien säger i en intervju med SwedWatch att företaget inte kan ställa högre krav än de brasilianska producenterna kan leva upp till och att etanolindustrin inte kan exportera en produkt som skiljer sig alltför mycket från den som produceras för inhemskt bruk. Denna hållning ser vi som problematisk. Låga krav från en inhemsk marknad bör inte sätta stopp för högre krav från utländska köpare.

Det finns ingen entydig definition av begreppet hållbarhet, men så som det ofta används innebär det att en verksamhet ska vara bärkraftig ur ekologisk, social och ekonomisk synvinkel.Ett exempel på hur det kan bli en konflikt mellan sociala och ekonomiska intressen är diskussionen om arbetsvillkor i Brasilien. Produktionen kan med svårighet kallas hållbar ur social synvinkel så länge arbetarna måste jobba tio till tolv timmar per dag på fälten, sex dagar i veckan för att få ut en lön de kan leva på. Sekabs representant i Brasilien erkänner att producenterna inte vill ta bort ackordsystemet, eftersom produktionskostnaderna därmed skulle bli högre. Den konflikten visar att det saknas en balans mellan två av benen i hållbarhetsbegreppet: de sociala och de ekonomiska villkoren.

Vi tycker att Sekab har kommit en bit på vägen i arbetet med att producera hållbar etanol, men att det fortfarande återstår en del innan den etanol som säljs i Sverige kan kallas hållbar. Detta understryker behovet av att minska användningen av bränslen genom att välja snålare bilar och så långt som möjligt kollektiva tranportmedel. Etanol har en roll att spela, som en av många pusselbitar i omställningen till ett klimatsmart samhälle. Vi vill också påminna om att även produktionen av fossilt bränsle många gånger är förenat med långt allvarligare miljömässiga och sociala konsekvenser än produktionen av etanol.