I naturlig form så är sockerrör så pass ofarligt att avfallet från utvinningen av sockerrör ofta bara dumpas på samma ställe som det odlas. Man vill också minimera det man exporterar så därför är det mycket underlättande att endas skicka själva sockret.

De naturliga avfallet från sockerrör används till viss del att elda för att värma upp olika typer av fastigheter och liknande. Det finns också många olika forskningsförsök som pågår för att effektivisera användningen av avfall från sockerrör. Bland annat så arbetar man med att till verka både pellets och kolbriketter av sockerrörsavfall.

Den största och just nu mest aktuella avfallskällan från sockerrör är etanol. Etanol är en typ av alkohol som används som alternativt bränsle istället för bensin och liknande. Etanol kan framställas naturliga ämnen som till exempel sockerrör. Ofta används också spannmål eller majs för att producera etanol.  Fördelarna med att använda etanol istället för fossila bränslen är att utsläppen minskar till en viss mängd. Kväve och Koldioxid utsläppen minskar när man använder etanol. Detta beror på att temperaturen i en etanol driven motor är längre vilket leder till ett minskat kväveutsläpp. Etanol innehåller färre kolmolekyler vilket minskar koldioxidutsläppen.

Dessa skillnader är dock inte väldigt stora. Den största fördelen med att använda etanol som bränslen är tillverkningen. Etanol produceras av naturliga produkter som vi kan odla. Till exempel sockerrör. Ett sockerrörsplantage kan vi människor skapa och odla på, och efter skörd kan vi plantera på nytt och fortsätta odlingen. Jämfört med utvinningen av olja, som används i tillverkningen av bensin, så är det här mycket bättre ur miljösynpunkt ifall man tittar på den globala uppvärmningen och koldioxidutsläpp.

Dock så finns det också problem med etanol. Ett av problemen är att etanol inte är lika effektivt som bensin. En etanolbil har 30 % högre bränsleförbrukning än en bensindriven bil. Det betyder att det krävs mer etanol än bensin för att köra samma sträcka. Då ökar utsläppen och fördelen med att etanoldrivna bilar släpper ut färre skadliga ämnen förminskas.

Sockerröret förädlas genom att man kokar den söta växtsaft som pressas ut stjälken så att den kristalliseras.  I t.ex Nya Guinea används också stjälken som föda och bladen som byggmaterial på tak. På raffinaderierna används hela sockerröret till olika saker, det som inte blir till socker och sirap (stjälken främst) bränns och blir till energi som driver hela fabriken. På så sätt blir de självförsörjande och mer därtill, det som inte behövs blir djurfoder.

Delar av förädlingen av sockerröret sker i produktionslandet, men bara så långt som till råsocker , resten av förädlingen sker i landet som importerar, t.ex. U.S.A  har de ofta flera stycken raffinaderier  i varje delstat.  Det som ska bli E85 transporteras också ickeförädlat till importlandet.

Eftersom en stor del av avfallet stannar i produktionslandet är det så lite som möjligt som färdas till landet som importerar varan, ur miljösynpunkt är detta optimalt. Dock borde man kolla närmare på med vilket färdmedel varan färdas.

 För en mer precis förklaring se:

http://www.sucrose.com/lcane.html

http://www.sugar.ca/english/consumers/sugarfromfield.cfm

Etanol: Sockerrör används för att framställa etanol som drivmedel.  Nästan all bensin som säljs i Sverige idag innehåller fem procent etanol. Det är

denna låginblandning av etanol i bensin som står för den största delen av Sveriges etanolförbrukning och som även, enligt EU:s mål, ska öka till tio procent. Etanol används även i högre koncentration, så kallad E85, som består av 85 procent etanol och 15 procent

bensin. Etanolinblandningar ger renare avgaser än bensin eftersom etanolen inte innehåller svavel eller cykliska kolväten.

Det svenska företaget Sekab (svensk etanolkemi AB) är den största etanolaktören i Sverige och levererar mer än 90 procent av den E85 som används i Sverige idag, och ca 15 procent av den etanolen som används i Europa. Sekab har en viss produktion i Örnsköldsvik men framförallt importerar de etanolen och då främst från Brasilien. De har också påbörjat projekt med Ghana, Tanzania och Moçambique.

Eftersom Sekab är den enskilt största aktören på den svenska etanolmarknaden har företaget därför en stor ansvarighet för vilken etanol som säljs i Sverige. Företaget har en bestämd målsättning att bidra till framtidens energilösningar genom att tillverka och distribuera hållbar etanol. De krav som Sekab har satt upp är ett steg på vägen mot en mer hållbar produktion och tar upp flera viktiga faktorer. De inkluderar högt ställda krav på koldioxidreduktion och de har tydliga och reella krav på att plantagen ska minska det manuella arbetet och öka mekaniseringsgraden och minska bränningarna. Fortfarande saknas dock kriterier bland annat för arbetstider och ersättningsnivåer, för hur man ska hålla nere förlusten av biologisk mångfald och kriterier för hur plantagerna ska hantera en framtida användning av genetiskt modifierade grödor. Det saknas även kriterier gällande ursprungsfolks rättigheter.

Sekab är den första kommersiella aktören som har satsat resurser på att få en mer hållbar produktion. När det gäller kraven för den Brasilianska etanolen har Sekab tagit upp ett antal viktiga frågor, bland annat gällande utsläpp av växthusgaser, nolltolerans mot barnarbete och mot regnskogsavverkning. Samtidigt saknas likaså här, en del viktiga kriterier innan den brasilianska etanolen ska kunna kallas hållbar. Det finns dessutom en del frågetecken kring företagets öppenhet, både när det gäller kriterierna och när det gäller information om satsningen i Tanzania. Representanter för företaget påstår att syftet med kriterierna inte var att ta fram en optimal modell, utan snarare att börja med det som var utförbart, för att sedan successivt skärpa kraven, då det krävs snabba insatser för att hejda klimatförändringarna och för att bryta vårt oljeberoende. Men det är också det argumentet som talar emot en storsatsning på biobränsle, att det är ett sätt för politiker att slippa fatta obekväma beslut om en minskad energianvändning, ett annat argument är att jordens ekosystem inte räcker till för att både producera mat och energi åt en växande befolkning om inte konsumtionen av energi samtidigt minkar. Annars har dåliga arbetsförhållanden på plantagerna och risken för att områden med höga naturvärlden skövlas diskuterats.

Sekabs roll i Brasilien och Tanzania skiljer sig åt. Sekab importerar etanol och förhandlar med leverantörerna om villkoren som ska gälla i produktionen i Brasilien men i Tanzania kommer Sekab däremot att ligga bakom hela produktionskedjan, från odling till färdig etanol. Därmed kan de helt och hållet styra över hur produktionen kommer att se ut och har lättare att anpassa produktionen så att den ska bli mer hållbar. Valet av Tanzania som produktionsland är utifrån en del synpunkter smart, eftersom mycket menar på att det är ett av de länder som har god förmåga för att producera biobränsle. Dessutom har Tanzania idag få andra exportvaror att luta sig mot och etanol skulle kunna bli en bra inkomstkälla för landet. Ytterligare kan en satsning på att producera biobränsle i Tanzania minska landets oljeberoende och öka tillgången på förnyelsebar energi, delvis genom att etanolanläggningarna även producerar elektricitet för den inländska marknaden. Osäkerheterna kring Sekabs satsning i Tanzania rör främst valet av Rufiji som produktionsort på grund av områdets höga naturvärden samt konsekvenserna för lokalbefolkningen, också eftersom det idag inte finns en miljökonsekvensbedömning av projektet så är det är svårt att avgöra hur effekterna på ekosystemen kommer att bli. Det är dock tydligt att det finns risk för en utmaning av den biologiska mångfalden, något som företagets representanter är medvetna om. De förutser att satsningen i Rufiji kommer att innebära kompromisser mellan ekologiska och sociala hänsyn och säger att det är i det närmaste omöjligt att genomföra så stora projekt utan negativa effekter. Men det är svårt att få överblick över vilka effekter den stora satsningen i Tanzania kan komma att få, eftersom den inte har påbörjats på riktigt, men enligt Sekab kommer projektet bidra till Tanzanias utveckling i form av arbetstillfällen och ökade skatteintäkter till skolor, sjukhus, och vägar.

Representanter för Sekab i Brasilien säger i en intervju med SwedWatch att företaget inte kan ställa högre krav än de brasilianska producenterna kan leva upp till och att etanolindustrin inte kan exportera en produkt som skiljer sig alltför mycket från den som produceras för inhemskt bruk. Denna hållning ser vi som problematisk. Låga krav från en inhemsk marknad bör inte sätta stopp för högre krav från utländska köpare.

Det finns ingen entydig definition av begreppet hållbarhet, men så som det ofta används innebär det att en verksamhet ska vara bärkraftig ur ekologisk, social och ekonomisk synvinkel.Ett exempel på hur det kan bli en konflikt mellan sociala och ekonomiska intressen är diskussionen om arbetsvillkor i Brasilien. Produktionen kan med svårighet kallas hållbar ur social synvinkel så länge arbetarna måste jobba tio till tolv timmar per dag på fälten, sex dagar i veckan för att få ut en lön de kan leva på. Sekabs representant i Brasilien erkänner att producenterna inte vill ta bort ackordsystemet, eftersom produktionskostnaderna därmed skulle bli högre. Den konflikten visar att det saknas en balans mellan två av benen i hållbarhetsbegreppet: de sociala och de ekonomiska villkoren.

Vi tycker att Sekab har kommit en bit på vägen i arbetet med att producera hållbar etanol, men att det fortfarande återstår en del innan den etanol som säljs i Sverige kan kallas hållbar. Detta understryker behovet av att minska användningen av bränslen genom att välja snålare bilar och så långt som möjligt kollektiva tranportmedel. Etanol har en roll att spela, som en av många pusselbitar i omställningen till ett klimatsmart samhälle. Vi vill också påminna om att även produktionen av fossilt bränsle många gånger är förenat med långt allvarligare miljömässiga och sociala konsekvenser än produktionen av etanol.

Publicerad 14 februari 2008 23.30 | Uppdaterad 15 februari 2008 8.58

Ökad användning av biodrivmedel leder till att fler fattiga hungrar. Det sa Christina Engfeldt, FN-organet FAO:s nordiska representant, när hon talade inför riksdagens trafikutskott på torsdagen. Hon pekade också på att biodrivmedlen ökar pressen på jordens redan knappa vattenresurser.

– Att tillverka en liter etanol fordrar 5000 liter vatten.

Christina Engfeldt var en av flera experter och branschföreträdare som bjudits till en utfrågning av trafikutskottet. Orsaken är en rapport som utskottet beställt med anledning av att bioenergi allt oftare kommit att ifrågasättas som drivmedel.

Bilkörning ställs mot mat på bordet samtidigt som hela klimatnyttan med biodrivmedel uppfattas som tveksam eller rent av negativ.

Och rapporten, skriven av lundaforskarna Max Åhman och Jonas Åkerman, stöder åtminstone delvis kritiken. Enligt en av slutsatserna är produktion av etanol ur vete och majs inte långsiktigt hållbar ur någon aspekt. Grödorna kräver bland annat stora ytor och energiinsatser per producerad liter.

– Etanol från sockerrör har däremot en potential även i framtiden, skriver forskarna.

Men inte heller sockerrör går fri från kritik. Trafikutskottets ledamot Karin Svensson Smith (mp) uttryckte oro för dåliga arbetsvillkor för arbetarna som skördar grödorna. Hon ville veta när jordbruksorganet FAO tar fram bedömningsgrunder för vad som är en anständig produktion.

– Det finns ingen tidpunkt, svarade Christina Engfeldt. Men vi vet att arbetarna i Brasilien lever under socialt svåra förhållanden och har en dålig arbetsmiljö. De dör mycket tidigt.

FAO är inte helt motståndare till biodrivmedel, enligt Christina Engfeldt. FN-organet anser dock att energigrödor som odlas i fattiga länder skall användas lokalt för att ge energi till de 1,6 miljarder människor som idag saknar elektricitet.

– Jordens mark räcker till att odla mat till en växande befolkning men den räcker inte till att också förse 800 miljoner bilar med biobränsle, sa hon.

Vägverkets Olle Odell som deltog i utfrågningen sa att det finns ett snabbt sätt att rå på utsläppen av koldioxid från trafiken, åtminstone i Sverige.

– Vi kan minska utsläppen från personbilarna med 35 procent till år 2020 om bilister byter till bränslesnålare bilar. För lastbilar finns det tyvärr inga lika lättfångade frukter. Det handlar om att forsla godset med andra transportmedel.

Artikel tagen från: http://sydsvenskan.se/varlden/article301180/FN-Etanol-ger-hunger.html

Enligt boken ”sockebiten” finns det 3 huvudgrejer som skulle kunna göras för att minska orättvisorna och miljöproblemen kring sockerrörsproduktionen.

1. Att slopa prisdumpningen.

När man subventionerar EU-producerat socker säljs det för under produktionspriset för att sänka världsmarknadspriset. Detta slår hårt mot producenter i andra länder och genom att ta bort det skulle det hjälpa till att göra det bättre för U-länderna där exporten av socker är otroligt viktig.

1. Släppa in rörsocker i EU

Man skulle successivt öppna importen av socker från sockerrör i EU, främst från de allra fattigaste länderna eftersom det är de som skulle förlora ännu mer om man öppnar en totalfri konkurrens i hela världen.

1. Säkrare arbetsvillkor och miljö

Man ska helt enkelt ha högre krav och mer kontroll över hur det egentligen ser ut hos producenterna och bolagen måste ta hänsyn till miljön.

Påverka marknaden:

På www.världsbutikerna.org finns en lista över alla svenska butiker och där kan man hitta vilka varor som säljs var och se vart man kan hitta t.ex. fairtrade-märkta sockerrörsprodukter.

Vänsterpartiet kämpar för att sockerrörsodlingarna ska jobba under de regler som krävs för att varan ska bli rättivse- och kravmärkt. Och att det ska vara lätt och nåbart för företag och bensinstationer att köpa bättre etanol.

På sockerrörsodlingarna i Sydamerika jobbbar arbetarna under slavvillkor, och barnarbete är inte ovanligt. Ett stort problem är bristen på EU:s och Sveriges kollektivavtal, arbetstider, mini löner och skydd för arbetarna.

De stora plantagerna blir monokulturer där jordens näring sinar och för att få slut på den onda cirkeln så använder man sig utav konstgödsel. Men det ger mer nackdelar än fördelar, det kommer ner i vattendrag och grundvatten och förgiftar natur, djur och människor.

I USA försöker man byta ut all bensin mot etanol för att minska växthuseffekten, men efter att ha kollat närmare på etanolbranschen låter det inte så lockande. Vi står inför ett val, människor, natur eller miljö. Varför jag drar in även natur och inte bara lägger till den under miljö är främst för att stora delar av extremt speciell natur så som regnskog skövlas för att plantera sockerrör t.ex. Det är en aspekt som inte får glömmas bort när vi pratar om globala frågor.

Källa: Vänsterpartiet i Gävleborg

Det kända bilmärket Hummer säger att 2010 ska alla Hummer bilar vara E85 anpassade som idag är mer motsatsen till miljövänliga bilar och det här är ett försök från General Motors att få en miljövänligare image.

Första etanol drivna Hummern har kommit ut på marknaden.

Läs hela artikeln här: http://www.automotorsport.se/news/13907/alla-hummer-ska-bli-e85-anpassade/

Politiska målen för fossila bränslen

EU har satt ett mål för att vid 2020 ska 20 % av de fossila bränslena ha ersatts av biobränslen, då 10 % av transport bränslena ska varje EU stat ha ersatt med biobränslen.
Sveriges mål är att till 2020 ska 40 % av fossila bränslena ha ersatts med biobränsle och till 2030 ska det endast vare biobränsle. Som resultat på det här är att mycket pengar läggs ner på forskning av biobränsle och att få inflytande på fler EU länder att utveckla biobränsle. En av de stora konsekvenserna med ökad användning av etanol är att fler och fler företag köper upp mark i u-länder i tex Afrika och Syd-Amerika.

Yta och odlingslandskap

Att hitta yta och bra odlingsmark för de grödor som behövs för tillverkningen av etanol (då bl.a sockerrör) är ett stort problem då det orsaker skövling av regnskog och små farmare som vars land köps upp av stora, utländska företag. Etanol tillverkningen konkurrerar då direkt med deras mat produktion. Dilemmat i etanol marknaden är vad ska prioriteras? Är det så pass viktigt att hitta ett miljövänligare bränsle åt alla bilar vi kör att orsaka att tusentals djur och människor blir hemlösa och utan försörjning? Inom det nästa decenniet beräknas det behövas runt 30-35 miljoner hektar för odling av grödor till etanol tillverkningen – det är 10-12 gånger mer än Sveriges totala odlingsmark!

En stat i Brasilien som heter Goias som ligger nära huvudstaden Brasilia har väldigt bördig och fin mark vilket har lett till att det är hett eftertraktad av större, utländska företag – främst sockerrörs odlare. Över 40 % av Goias yta är nu täckt av sockerrörs odlingar. De små farmare som förut jobbade och bodde där börjar jobba på sockerrörs fälten för de större företagen där de får väldigt dåligt med betalt.

En artikel från ”Auto motor & Sport” som diskuterar etanolens framtid, propaganda och de negativa synerna. Tagen från: http://www.automotorsport.se/nyhetsmall.asp?version=71892

Etanol som bränsle - himmel eller helvete?

Alrik Söderlind -  2008-01-23 09:11 , senast uppdaterad 2008-01-23 13:13

Å ena sidan utmålas etanol som det bästa tänkbara bränslet, å andra sidan hävdas det att etanolen skövlar regnskog och ökar svälten i världen. Vilket är rätt? De definitiva svaren är inte helt lätta att hitta men vi har i alla fall gjort ett försök och genomfört en grundlig undersökning av etanolens miljöpåverkan och framtid.

Sekabs pilotanläggning i Örnsköldsvik visar hur etanolproduktionen kan se ut, inom en inte allt för avlägsen framtid.

Svenska staten subventionerar etanol, lägger miljarder på etanolforskning och ger svenska folket återbäring och sänkt förmånsvärde om de kör en etanolbil.
Samtidigt misstror stora delar av svenska folket etanolen som bränsle och snart sagt alla tidningar, debattörer och forskare dömer ut etanol och benämner det som "det smutsiga, energislösande och orättvisa bränslet".
Vad är sant och vad är propaganda? Det är inte helt lätt att bilda sig en uppfattning då det förekommer så mycket riktad information från olika partsintressen. Bob Lutz, General Motors legendariska utvecklingschef, har till exempel påpekat att amerikanska petroleuminstitutet spenderar 350 miljoner dollar per år på anti-etanolpropaganda.
Googla på ordet etanol och du får 400.000 svenska träffar. De flesta sajter är negativa till etanol.
Fakta säger att 98 procent av dagens biltrafik drivs av fossil energi och att vägtransporterna i dag står för 18 procent av koldioxidutsläppen. Lika mycket koldioxidutsläpp står all världens biffkor för, enligt en undersökning av FN, men den frågan ska vi inte gå in på i den här artikeln...
Prognoserna säger att världens energikonsumtion kan komma att öka med 50 procent fram till 2030. Men samtidigt måste koldioxidutsläppen minska med 50 procent till år 2050, för att inte jordens medeltemperatur ska öka med mer än två grader.
Fakta säger också att oljan kommer att bli allt dyrare i takt med ökad efterfrågan, och svårare att få tag på. Alternativen måste alltså fram så snart som möjligt och etanolen framstår som ett tillgängligt bränsle som relativt snabbt skulle kunna ersätta bensin. Om inte annat så i väntan på batteriteknologins stora genombrott och en hittills ganska outvecklad teknik med bränsleceller.
Ett är däremot säkert. Världen är full av bilar med förbränningsmotorer, och den fylls på i snabb takt när Kina och Indien sätts på (billiga) hjul. Vad ska vi tanka, nu - och i framtiden?
I senaste numret av auto motor & sport, nummer 2-2008, har vi en artikel från Brasilien där vi på plats studerat hur sockerrören skördas och etanolen framställs. Det är en bild som får de flesta att hoppa till då lantarbetarnas villkor närmast är slavliknande.
Som en stark kontrast till Brasiliens sockerrörsodlingar står svenska Sekabs pilotanläggning i Örnsköldsvik där etanolen framställs ur cellulosa och det knappt syns till en människa i den helautomatiska fabriken. Vi har besökt anläggningen och Sekabs representant Karin Öhgren Gredegård berättar att en framtida, fullskalig etanolfabriks totala energieffektivitet beräknas ligga runt 80 procent. Planer finns för stora anläggningar i några Norrlandsstäder, där man ska kunna tillverka etanol, värme, el och gas. Det är det här som brukar benämnas som "generation 2" när det gäller etanolproduktionen.